09:45:00
Från glädje till chock
När det nu visade positivt så skulle vi ringa till reproduktionscentrum på ackis och berätta detta. När jag pratade med dom så fick vi en tid för ultraljud hos dom då de vill se att allt va bra som ett avslut från deras sida.
Tiden vi fick va en evighet bort.......2 Okt. Vi ville att tiden skulle rusa fram tills den dagen kom.
Plötsligt va den här ochd et va dags. Så nervös va jag för att jag ville veta att allt hade gått bra och att det såg bra ut. Emma va dunder säker på att det va två men jag hade bara en i tankarna.
Vi fick träffa en ny läkare som frågade hur jag mådde och hur allt va annars. Jag sa att jag är så sjukt trött och mår skit illa. Ja sa hon så kan det ju va det skiljer sig ju från gravidetet till gravidetet.
Upp och hoppa på sängen och s... på denen. DEt va nu dags för ultraljud vsginalt för att verkligen se ordentligt.
Det tog lång stund tycker jag och sen hör jag bara OK från läkaren. Det går ytterliggare en stund och sen säger hon tittta här ska du få se på hjärtverksamheten. Här ser du en så pekar hon på skärmen och då ser man bara 1 men sen visar hon en till och då tänker jag att Shit Emma har haft rätt hela tiden. Men nä då utan hon säger här ser ni en till alltså 3 stycken hjärtan som slår i min livmoder alltså i min enstaka kropp.....
JAg blir kallsvettig och lite skakig för jag förstår ingenting hamnar i chock. Då säger läkaren att hon måste hämta överläkaren Johannes och be han titta en gång oxå. Den tiden hon lämnar oss själva i rummet kändes som en eviget då jag va helt borta i huvudet tankarna bara snurra att hur är det möjligt. Det tog väl kanske 5-7 min så kom dom och han tittade oxå och säger att ja det är tre. Ni får komma tillbaka på ytterliggare ett ultraljud om ca 14 dagar så får vi tiita igen för de är i lite olika storlekar.
När vi går ut från rummet så är vi båda i chock och fattar ingenting. Jag tror jag såg ut som ett jag sett ett spöke då sköterskan fråga hur det va med mig ja jo jag är i chock sa jag bara. Hon log då åt mig och då förstod jag att hon visste, säkert alla visste det hade väl spridit sig som en löpeld i korridoren. Det är ju inte så ofta som detta inträffar så det va väl intressant. Det läkaren sa va att detta är en riskgraviditet så vi måste gå på specialistmödravården.
Vi fick en ny tid till ultraljudet nr 2 den 15 Okt.